[Träkraft] Humor och allvar gestaltat i trä

Trä betyder olika saker för olika människor. I Småland är det ett material som gärna förknippas med trygghet och tradition, en resurs som i alla tider varit grunden för en dräglig tillvaro. Träkraft på Virserums konsthall vill visa fram just hur olika man kan se på trä, som konstnär, som arkitekt eller designer. I utställningen medverkar ett tiotal aktörer inom dessa områden med verk som roar, förundrar eller oroar.

Utställningens epicentrum, den fysiska mitten och intrycksmässiga tyngdpunkten, utgörs onekligen av verket Carbon Capture Storage. 365 kompakta kuber av återvunnet virke som med sin strikta geometri frammanar en omedelbar känsla av stillhet och reflektion. Och allvarligt är det, eftersom Mattias Källs intention är att synliggöra hur mycket trä det behövs för att binda en enda människas produktion av koldioxid under ett år. I sig inget konstigt, men installationens kyrkogårdsliknande form ger berättelsen en större dos av ödesmättnad. Det är lätt att associera till riktigt tunga verk, som förintelsemonumentet i Berlin av Eisenman eller Anselm Kiefers skulpturala arkiv till minne av samma mänskliga katastrof.

Det finns också flera inslag av humor i Träkraft. Precis intill står Mattias Bäcklins installation Årsringar med viss distorsion. Ett ordinärt matrumsmöblemang som bearbetats med sågklingan, till den gräns där de enskilda föremålen upphör att vara funktionella. Eller har de drabbats av gigantiska angrepp av trämask? Hur som helst ger de bräckliga objekten intryck av att kunna falla ihop när som helst. Med en dödskalle centralt placerad i arrangemanget blir bilden av ett iscensatt memento mori komplett. Ett absurt och roligt sådant, där det vardagliga överraskar med sin skevhet. Materialet är fortfarande trä, men de upplöst porösa formerna leder tankarna till spets och broderier. Eller rentav snabba skisser direkt i luften.

På samma sätt skapar Lies-Marie Hoffman och Surprise Lab förvirring när det gäller material och sammanhang. Installationen Visby är en trearmad valvbåge utförd av staplade timmerstumpar. Här möts det historiska stenarbetet, naturligtvis inspirerat av nämnda stads kyrkoruiner, och den uråldriga byggnadstekniken i timrade trähus. Det uppstår en intressant tankevurpa när traditionstyngda material och tekniker så tydligt byter plats.

För att träda in i Träkraft kan man välja att gå genom en portal, en fackverkskonstruktion som vid första anblicken liknar en biltvätt. Grönt ljus ger klartecken och när man passerar roterar de vertikala borstarna med överraskande intensitet. Precis som i en automattvätt, förutom att borstarna i själva verket är granar av plast. Green and Clean är det passande namnet på Thomas Nordströms installation, som enligt skyltningen överlämnar tolkningsrätten till betraktaren. Själv väljer jag att se verket som ett inlägg i den pågående konflikten mellan skogsindustrins produktionsmål och de biologiskt värdefulla skogsområdenas minskade statliga skydd. Inte någon direkt riktad kritik, men med titeln i åtanke kanske i alla fall ett frågetecken instucket i debatten.

Träkraft speglar flera aspekter av materialet trä, såväl konstnärliga som hantverksmässiga och produktionstekniska. Allt från handsniderier till industridesign. Virserum ligger uppenbarligen mitt i ett grönt bälte präglat av skogen som råmaterial, till möbler och till hus, och denna nära relation lyser igenom. Inte övervägande problematisering kring mänsklig påverkan, desto mer kluriga lösningar, fantasi och kärlek. 

• Träkraft – Erik Thulén, Thomas Nordström, Mattias Käll, Mattias Bäcklin, Malin Zimm, Lies-Marie Hoffman, Ulf Mejergren & Travis Child, Annika Oskarsson, Jordana Loeb, Anders Johansson & Bodafors Furniture, Kristina Lindberg, Per B. Sundberg, Eyes as Big as Plates, Tänk om Trä
• Virserums konsthall
• 17 maj – 30 november 2025