Thomas Lissing 
Vad vill vi, vad kan vi, vart ska vi? av Ella Tillema.
Du där! Redan i dörren till Österängens konsthall ställs man mot väggen. Ett gigantiskt pekfinger överraskar besökaren och tvingar en att ducka för att komma in. Ella Tillemas Vad vill vi, vad kan vi, vart ska vi? vänder uppfordrande utställningens titel direkt mot mig som åskådare. Jag är visst också ansvarig, även jag är med och bygger vårt samhälle. Ett rättframt budskap, effektivt förmedlat.
Nej, Vi bygger det här samhället tillsammans är ingen medhårs utställning med inslag av stolthet, självtillräcklighet eller nationalromantik. Ingen folkhemsidyll i sikte här inte. Snarare hittar man uttryck för en ökande oro inför allt som hotar vår trygga existens. Såväl miljöförstöring, rasism, krig och mental ohälsa som en allmän alienation från den gemensamma samhällskroppen. Med andra ord handlar det om en bitvis ganska tung och dystopisk upplevelse.
Österängens konsthall är en lokal nästan helt utan naturligt ljus, och belysningen med spotlights skapar punktvisa hållplatser att färdas emellan. Från det inre hörs odefinierbara ljud och jag dras direkt till det bortersta rummet. Där visas på två hela väggar Valeria Montti Colques tudelade videoverk Apu Jokerita. Konstnären själv antar här en demonliknande Joker-karaktär som till synes verkar leka människa. Iklädd attribut som kunde vara hämtade från vilket hem som helst strövar hon omkring i bostadsområden och i dess utkanter. Filmen ger en stark bild av utanförskap och speglar svårigheten att anpassa sig till andras verklighet. Ett nära och berörande verk.
Lika fascinerad och tagen blir jag av det däremot helt avpersonifierade verket Moment 25 Oförvaltningen. Konstkollektivet Ugglans installation är ett helt litet rum som omedelbart ger en känsla av bunker. Mycket passande här i den bakre och mer slutna delen av lokalen. Verket gestaltar vad som skulle kunna ha varit ett militärt kontrollrum under jord, anno 1960-tal. Komplett med blinkande apparatur i gråa metallhöljen, arbetsbord med skrivmaskin, möbler i orange plast och en tidstypisk obekväm dagbädd. Intrycket av att personalen utrymt och i all hast lämnat sitt arbete skapar en oroande atmosfär. Den mänskliga frånvaron skaver. Ett komplext verk som med sin absurdistiska realism väcker många frågor kring trygghet och hotbilder.
Vi bygger det här samhället tillsammans är en grupputställning med tio medverkande konstnärer och kreativa konstellationer. Alla har tidigare ställt ut här och förenas nu under gemensamt tema när Österängens konsthall firar tio år. Det är naturligtvis stor spridning på tekniker och uttryck men gemensamt fokus är att belysa de förändringar som på senare år skett och fortfarande sker i samhället. Ökat hot utifrån, nedmontering av folkrörelser och mötesplatser, minskat stöd till kulturen med mera. En värld där konstnären blir till aktivist.
Utställningen väcker många känslor och lämnar samtidigt de frågor som antyds obesvarade. Frustration är ett genomgående tema. Dess dystopiska framtoning landar till slut i det inledande pekfingrets underförstådda fråga. Hur kan just du bidra till en bättre värld?
- Vi bygger det här samhället tillsammans – Salad Hilowle, (krig), Magnus Bärtås, Linda Tedsdotter, Konstkollektivet Ugglan, Ella Tillema, Roxy Farhat, Sam Hultin, Eric Magassa, Valeria Montti Colque
- Österängens konsthall – Jönköping
- 23 maj – 31 augusti
