Smaragdkappa och Svart väska.

Smaragdkappa och Svart väska.

Fotorealistiskt måleri balanserar lätt på gränsen till kitsch och banalitet. Men Lovisa Sköld, bördig från Jönköpings län, bemästrar sin teknik och låter de minutiöst återgivna motiven åskådliggöra just den ytlighet de representerar. Med bilder av glassiga klädesplagg och accessoarer problematiserar hon de ouppnåeliga ideal som modemagasin och sociala mediers bildflöden svämmar över av. Glossy Worlds är en utställning med direkt tilltal och en djupare botten än vad första intrycket ger.

Det perfekta Instagramflödet? Ja, Skölds bilder är verkliga blickfång som lockar ögat med blanka ytor, skarpt fokus och starka färger. Greppet är fotografiskt, bildytorna oftast kvadratiska och motiven tydligt arrangerade och komponerade för direkt symmetri. Känslan är glamorös, välbärgad och exhibitionistisk. Nyrik och avundsvärd, men också mycket anonym. Det är en tydligt kvinnlig sfär, där det som visas fram är kläder och accessoarer, alla fläckfria och glänsande nya. Plastiga rentav.

Tekniken är nästan genomgående oljemåleri men den fotografiska illusionen är bitvis överväldigande. Som i Rosa dunjacka, där knivskapa skiftningar mjukas upp av ett konturupplösande motljus. Bakgrunden är också oskarp som om mobilkamerans porträttfunktion aktiverats. Ta ett par steg tillbaka och målningen framstår som ett högupplöst snapshot.

Ytan är en viktig del i motiven, både den materialmässigt glansiga och de ideal den speglar. Men man får ändå känslan av en underliggande kritik. Vad är det vi ser och hur förhåller det sig till verkligheten? Allra synligast blir det i bilden Lila byxor, som i sammanhanget står ut gentemot de övriga. Ljuset kastas här från en obarmhärtig fotoblixt och motivet skaver. En kvinna sitter på huk med armarna om sina uppdragna ben. Lika välklädd som de andra, men hennes position utstrålar istället för självsäkerhet oro och ångest.

Utställningen berikas av de föremål som kompletterar bilderna, klädesplagg av samma stil som i måleriet. Den gröna kappan mitt i rummet har en lös tråd i sömmen och ena slaget hänger lite snett, vilket känns befriande. Den får Skölds bildvärld att framstå som än mer manipulerad och tillrättalagd, precis som verkligheten kan framställas i sociala medier.

Lokalen är väl vald och de råa betongväggarna kontrasterar fint mot de välpolerade motiven. Lovisa Sköld visar ett tjugotal bilder, varav flera hänger parvis. Tillsammans väcker de frågor kring tidens ideal och hur åtråvärda de verkligen är. Främst de som pådyvlas tjejer och unga kvinnor.